Blä, vad jobbigt allt blev. Hamnade inne på diskussionforum inne på MinBebis och fastnade i de trådarna som handlar om barnlängtan och IVF. Jag skulle ju genomgått IVF/Provrörsbefruktning med min ex-sambo nu i vår. Har längtat så många år efter det tillfället, men det sprack i vintras p.g.a en del anledningar. Då var det inte meningen helt enkelt, men klart att det känns vemodigt nu.

Tänk om man aldrig blir mamma? Det är verkligen min största rädsla. Visst man ska inte tänka på det, men det är inte så lätt. Det finns i bakhuvudet hela tiden. Åren går och tiden tickar på så himla fort. Kanske borde släppa drömmarna och börja tänka på något mer realistiskt?

Usch, får nästan panik när jag tänker på detta alltså. Det är något som jag alltid tagit för givet, att man ska bilda familj och hur mycket man än vill, så går det inte. Jag ber bara om ett mirakel, att jag blir mamma innan jag är 30. Jag lovar och svär att jag skulle älska barnet av hela mitt hjärta, ge den all min tid, all min kärlek, skänka min själ, bara jag en dag får uppleva mammalyckan.

Jag och systersonen Oscar när han var ett par dagar gammal.

---

Pågående tävlingar hittar ni här.
Bli länkad här

Är det bara jag som ser bebisar precis ö v e r a l l t just nu?! Hehe, inget mig emot men :P. Men så klart börjar man ju längta själv efter en liten knodd. Gosade med en söting i lördags. Man blir helt salig!

Finns så fina barnkläder! Jag älskar ju mycket färger och gärna ugglor och sagofigurer, gärna 70-talsaktigt :). Och om det är ekologiskt så är det ju ytterligare ett stort plus!

MyKidoo har så härliga barnkläder i ekologisk bomull. Dessa är mina favoriter ♥.


Glöm inte tävlingen här i bloggen där du kan vinna ett valfritt plagg från MyKidoo (värde max 250kr). Klicka här!

Nicas Design. Jätteduktig tjej som syr både barnkläder, mössor och dregglisar.


Darling Express. Här finns jättefina babyklädesbuketter, skötväskor, snuttefiltar, babykläder m.m.

Jag älskar världen. Jag skulle vilja uppleva den också! Har aldrig varit utomlands till ett turistland om man säger så. Finland har jag varit mycket i som barn (då jag är halvfinsk bor släktingar där), samt Norge, Danmark och Tyskland. Sen har jag även varit i Estland och Lettland. Men that's it! Dock har det varit kryssningar de sistnämnda länderna, så har ju inte varit mycket turistande om man säger så.

Det finns flera platser jag skulle vilja besöka, bland annat USA! Att få se New York och bila genom Texas.. Det är en dröm! Och även så klart Las Vegas och Miami, hehe. Vill även till Spanien, Italien, Grekland..

För några år sen så fick jag jobb i Spanien, men jag tackade nej i sista minuten för jag blev osäker och så träffade jag en kille, så det vart aldrig av. Tänk vad mycket man hade kunnat göra om man ändå vågade stå på sig lite grand.. Hade även stora planer på att börja jobba som Au pair i USA.

Men nu känns det som allt är för sent. Blivit för gammal helt enkelt! Tråkigt är det att man hela tiden skjutit sina drömmar och planer åt sidan, bara för att försöka göra någon annan lycklig.

I allt detta har man tappat bort sig själv och det gäller att hitta sig själv igen, för den finns ju inom en. Någonstans. Tänk om man faktiskt hade lyckats i sitt liv i så fall? Men ja, jag valde den vägen som var rätt för mig vid tillfället och det går inte att göra något åt dåtiden. Det enda man kan påverka är framtiden.

Men en sak har jag bestämt i alla fall! Och det är att jag en dag ska ligga på en vit sandstrand, njuta av solens hetta och ha blått vatten att skutta i om man vill. Och så får gärna barn vara inblandade.
Att en dag bli mamma är nog den största framtidsplanen jag har.

Kikar runt lite på Liten och fin och drömmer mig bort :). Det är härligt att drömma & längta ibland ♥. Kom ihåg att ni kan vinna en valfri klänning från Geggamoja HÄR, tävlingen tar slut imorgon! :).

Småfolk tröja.

Ej sikke lej.

Maxomorra.

Ej sikke lej.

Jag tycker det är SÅ fint med färger!

Jag vet att flera av er har varit intresserade av att jag ska genomgå IVF/Provrörsbefruktning i vår. Men tyvärr så blir det inte så nu, då det sprack mellan mig och J.

Självklart så är den stora längtan kvar trots det. Jag vill ha barn. Jag vill bli mamma en dag. Men nu så känns det inte lika aktuellt, just p.g.a jag måste reda ut en hel del med mitt egna inre jag, samt att jag ska träffa en man som jag verkligen V E T att jag vill leva med och vice versa. Man kan inte påverka vad som händer i ens liv, inte allt i alla fall, men när man går in i något seriöst så ska man satsa 110%.

Frågan är om man verkligen vågar satsa igen. Det känns som det inte kommer bli som man vill ändå och ja, det är väl inte så hipp ärligt talat, men jag måste kunna se fram emot en morgondag innan man känner sig redo. Terapin går bra, gruppterapin började idag och det känns helt OK att den är igång igen.

Det finns inte många människor som förtjänar omtanke, men de som jag har runt mig nu.. De förtjänar det mer än någon annan ♥. Att kunna le och kunna skratta, trots att ens själ gråter.. Det lyckas inte många människor med, men mina vänner de lyckas.

Nu får jag sluta vara så deppig & nere. Bara att ta sig i kragen & rycka upp sig, åtminstone kan jag försöka! Det skadar ju aldrig. Tänker en hel del på barn och sådant just nu och oro inför allting som kan hända och det är så nära nu. Om några månader händer det.. Det är bara ett litet hinder att ta sig över, så är det kirrat sen.

Har svårt att tänka mig att jag en dag kommer/kan bli mamma. Förhoppningsvis i alla fall, kan ju inte säga något till 100%, men det är ändå en trygghet att veta att det är nära. Elller, eller, eller.. Det känns som allting handlar om ordet eller eller om :P. Men ja, vi får se helt enkelt. Längtan finns där och idag är den lite starkare än vanligt, därför jag varit lite frånvarande. Ska förbättras nu :).

En dag... Åh, en dag ♥.

Jag har inget emot unga mödrar, så ingen kommer missförstå mitt inlägg. Men jag känner själv att jag aldrig hade varit redo för ett barn tidigare. I flera år har jag önskat mig en liten, men jag känner att jag har kunnat göra allt jag velat göra och det betyder väldigt mycket för mig. För vissa är det ju annorlunda när det gäller det där, de känner att de är redo att bli föräldrar när de är väldigt unga.. Men jag hade inte klarat av att ha en 5åring nu till exempel och då hade jag ändå varit 20 när jag blev mamma.

Men nu är ju önskan om en litet liv väldigt stark, jag känner att jag hunnit med det jag vill göra i mitt liv utan barn och det är nu jag skulle vilja ha barn. Trodde aldrig i mina vildaste drömmar att det skulle vara så svårt dock.. För många har det verkat så lätt, bara blivit gravida när de önskat i stort sett, men vi... Vi får kämpa, eller har kämpat, just nu har jag för mycket annat att tänka på, alla tester är dock avklarade och ingenting visar på något fel.

Det kanske bara inte är meningen att jag ska bli mamma? Inte just nu i alla fall. När jag tänker på det så blir jag ledsen, jag sitter och gråter nu för att det känns värdelöst. Man känner sig värdelös för att alla andra blir gravida och får glädjas åt sitt barn, men det kan inte vi. Jag kan inte skrika av lycka över ett plus på stickan, jag kan inte känna något växa inom mig, jag kan inte känna någon spark i min mage, jag kan inte känna hur det skulle vara att bli förälder. Det är jobbigt och fastän jag inte skriver ofta om det, så är det i mina tankar i stort sett jämt.

Jag blir glad för andras skull när jag ser hur lyckliga de är över att bli mamma, men jag hoppas verkligen att jag en dag får känna så också.. Är lite ledsen över en annan sak också, men det är inget jag tar upp i bloggen, men det är av personliga skäl, väldigt personliga skäl.



Lyckan kommer en dag och då kommer tillfället vara rätt ♥.

När vi varit hos gynekologen om allting med att kolla upp varför jag inte blir gravid och det där (mer kan ni läsa här), så sa han till mig att jag absolut INTE får gå upp i vikt inför Provrörsbefruktningen. Jag blev lite nervös, men jag har inte gått upp i vikt på några år (en väldig tur faktiskt!), och nu när jag vägde mig häromdagen hade jag gått ner 5 kg! Riktigt glad blev jag :). Trots att jag inte märkt det på varken kläder eller så, haha, men huvudsaken är att jag inte går upp i vikt tills IVF'en ska ske.

Nervös är jag, men mer hoppas jag på att med tanke på att jag gått ner i vikt så kanske det finns en liten chans att det tar sig på egen hand. Vi kan ju hålla tummarna, eller hur? Vill även säga att jag blir så glad av de mail jag fått, peppningar, fina ord och förståelse. TACK! Har fått flera mail från underbara läsare och det känns faktiskt otroligt skönt att det finns fler i samma sits, men även att ni som blivit välsignade med barn skickar styrkekramar och peppande mail till mig.

Ni är underbara! När jag öppnar ett mail och ser att det är ett positivt mail, så blir jag så varm inombords. Tack, tack, tack. Jag kan vara riktigt dålig på att svara tillbaka på mail och även på kommentarer, men jag ska försöka förbättra mig, för ni är verkligen så himla gulliga. Men jag brukar besöka era bloggar och vissa fastnar jag för, ska försöka lämna spår efter mig när jag klickat in på er blogg så vet ni att jag faktiskt uppskattar era besök :).

Min längtan efter barn består, såklart, men jag har börjat se ljusare på framtiden. I veckan kommer ni få se något i bloggen som jag gläds otroligt mycket åt ;). Tyvärr inget med barn att göra, men det är ett steg i rätt riktning. Ett steg mot en ljusare framtid ♥.


Glöm inte att ni kan få extrachans i mina tävlingar här!

Då var det 1:a November idag då. 1 månad och 4 dagar kvar till den värsta milstolpen i mitt liv. Att bli 25.
Förstår inte hur jag ska greja det alltså.. Har sån jädra ångest över att jag står & stampar på samma ställe som för 4 år sedan, det irriterar mig något enormt :(. Men igår så fick Älskling mig på bättre tankar.
För 4 år sedan så trodde jag att mitt var slut, jag var riktigt nere på botten och trodde aldrig att jag skulle orka ta mig upp till ljuset igen.

Men så träffade jag Janne. Min stora kärlek, min livsgnista, min framtid. Och detta förklarade han för mig när jag hade legat och lipat ögonen ur mig en stund och känt jobbig hopplöshet. Vi har ju ändå planer framför oss och jag har världens bästa sambo, som en dag kommer bli pappa till våra barn. Provrörsbefruktning under våren 2012, jag har vänner jag kan lita på och dåliga människor är ute ur mitt liv. Varför är jag ledsen?
Jag har SÅ mycket att se fram emot!

Är det detta som kallas självinsikt? Jag känner lite att det kan vara det.. Och det är Älskling som fått mig att tänka på de bra sakerna i livet. Att lämna dåliga saker bakom sig och se fram emot det bra, det känns skönt! Nu hoppas jag bara att jag klarar av ålderskrisen och sen är jag nog back on track, förhoppningsvis.  Vi får se! När vändpunkter kommer i ens liv och allting blir det bättre... Det är underbart!



Men det kan bli bebisar, det kommer bli bebisar.. Eller åtminstone en bebis. Ett barn, en lycka och ett annat liv. Jag längtar.

Glöm inte att ni kan få extralott i mina tävlingar här!

Nu kom de där hopplöshetskänslorna igen.. De känslorna som får en att undra över vad man verkligen är värd och om det någonsin kommer gå den väg man vill. Tror att de flesta har känt så, men för mig är detta ständigt återkommande och ibland blir jag arg på mig själv för att jag känner så här.

Det är det här med barn.. Folk har sårat mig, det har satt otroligt djupa ärr i mitt hjärta och det känns som de alltid kommer finnas där, om än kanske inte lika starka om 10 år som nu.

Tänk om jag är barnlös om 10 år? Då är jag 35 och det känns i stort sett för sent. Jag vill inte bli för gammal när jag får mitt första barn, för jag vill ha 3 barn, men att det är lite mellanrum mellan dem. Det verkar inte som att jag får bestämma det där själv.. Det får väl högre makter ta hand om antar jag. Bara jag slipper gå barnlös så är jag glad, för det är något jag alltid längtat efter och velat ha. Barn. Jag vill kunna älska någon villkorslöst, ta hand om någon som kommit från mig och Älskling.

Men det känns som det är så långt bort.. IVF'en oroar mig, det känns som jag kommer vilja ge upp om det inte tar sig under tre försök. Det känns som det inte är meningen i så fall.. Jag hoppas min kropp förstår att jag längtar, jag längtar så otroligt mycket. Det är det enda som fattas i mitt liv och det ska inte vara omöjligt, trots att det känns så.


Glöm inte att ni kan få extralott i mina tävlingar här!

Nu kom en sån där stark känsla av Längtan igen. En längtan efter något litet, men som för mig betyder något stort.. Ibland går det flera veckor innan jag tänker på det med barn, men sen kommer det plötsligt en dag.

Men istället för att vara ledsen och brista ut i gråt och frustration över att det inte går min väg, så accepterar jag allting som det är just nu. IVF kommer under våren 2012, det är spännande, skrämmande men samtidigt underbart på samma gång. Det är svårt att sätta exakta ord på allting man känner, men känslorna de finns där. Och kommer alltid finnas där.



Jag har läst en hel del om IVF den senaste tiden och rädslan har svalnat lite faktiskt, det är rätt skönt! Men jag vet att det inte är en garanti att vi kommer få barn, men chansen är ju inte helt utesluten heller. Jag hoppas ju att det tar sig på naturlig väg.. Är extremt nålrädd och att ta sprutor på sig själv.. Det känns inte speciellt roligt. Dock kommer det ju något fint utav det, som en sade idag.

Och ni ska veta att det glädjer mig något enormt när ni förstår min längtan, ni trycker inte ned mig, ni stöttar och det är så otroligt fint och omtänksamt av er. Nu tåras det i ögonen för jag trodde inte att jag skulle få sådant stöd i allt det här med barn. Har hört av människor såna saker jag inte velat, jag har blivit frustrerad och extremt ledsen för vissa saker folk har sagt. Men det känns inte lika jobbigt längre, för det finns några som bryr sig, som stöttar mig. Såna människor jag inte ens träffat. Ett stort tack till er alla som någon gång kommenterat och stöttat när det gäller min längtan efter barn. Det betyder mycket och det värmer. Det är de kommentarerna jag tänker på när jag är ledsen. Då blir jag glad istället!

Vissa har jag fått kontakt med utanför bloggen genom min längtan efter barn. Det är fint att se att människor kan flätas samman av något som inte drabbar alla, men som drabbar många.


Bildkälla.

Längtar så otroligt mycket efter den dagen jag & Älskling får ett plus på stickan, tills den dagen jag känner något växa inuti mig, tills den dagen jag har en liten vid mitt bröst, tills den dagen jag får se min blivande man hålla vårt kärleksbarn.