Tjo!

 

Sorry för min urdåliga uppdatering, men illamåendet går upp & ner :P. Idag är jag egentligen helt slut, men kände att jag ville pressa in ett inlägg här så ni vet att jag mår bra ;). Tack för alla gratulationer och lyckönskningar, det värmer jättemycket ska ni veta! Har inte varit så jätteillamående ändå. Bara kräkts en gång, men annars har det varit rätt lugnt faktiskt :). Dock var jag sugen på citron och lime för ett par veckor sen.. Skulle ha det på allt och kunde inte dricka annat än Sprite och kranvatten med citron i :P. Fast nu är jag inte sugen på något speciellt längre.

 

Idag kunde vi inte låta bli att köpa lite kläder till den lill*. Jag vet inte varför, men jag tror vi kommer få en pojk! Det var vår första tanke när vi fick reda på att jag var gravid igen. Så därför kommer det väl ut en flicka då ;), hihi. Oavsett vad, så är jag så lycklig att jag nästan spricker ibland! Hittade babykläder för bara 25 kr styck, så jag köpte 2 bodies i grått i två olika storlekar och sen två par små byxor i olika storlekar :). Köpte neutralt så det passar både tjej och kille så klart ;). 

Jag ber till gudarna om att hela graviditeten ska gå bra denna gången, men förra graviditeten fick jag missfall i vecka 7+1 och nu är jag ändå i vecka 12, så jag hoppas verkligen att allting kommer gå bra där inne. 

 

Annars så börjar jag och ex-sambon Jonas få ordning på det mesta. Vi behövde lite tid ifrån varandra och vi bor fortfarande på varsitt håll, men ett par månader innan bebis är beräknad så flyttar vi ihop igen :).

.. som bäst visas på bild ;).

Nu börjar vi om på ny kula! Nya tag och ser fram emot ett helt annat liv. Lyckan är oslagbar ♥.

 

Har vetat om att jag är gravid sedan Vecka 5, men jag var väldigt orolig över att det skulle bli missfall igen. Men nu hoppas jag att allting går som det ska även framöver :).

Har precis kommit hem efter att ha handlat lite smått till Midsommar som kommer spenderas tillsammans med sambons familj och respektive :). Kommer bli trevligt tror jag! Trivs otroligt bra i deras sällskap :). Så idag var jag och handlade lite till det jag ska baka tills på fredag. Ska göra det imorgon tänkte jag, då har jag något att göra :P. Vad det blir får ni veta på fredag, hehe.

 

Funderar på att beställa graviditetstest, bara så jag skulle vara beredd OM det mot förmodan skulle hända igen att jag blir gravid. Vilket jag absolut vill såklart.. Men bara för att jag går runt & tänker på det nu igen så kommer jag inte bli gravid, känner det på mig bara :P. Får försöka släppa tankarna om det igen.

 

Åkte med sambon på jobbet idag istället för att gå till PDS. Lite dumt kanske, men jag kände verkligen noll lust i morse till att gå dit och jag satt ju inte bara hemma & deppade i alla fall :).

 

Dagens smink blev diskret i varje fall, ögonskugga och mascara från IDUN Minerals.

Fick en broschyr igår av gynläkaren och efter att ha läst igenom den så har skuldkänslorna svalnat. Har känt en oerhörd skuld över missfallet, att det var mitt fel, att jag hade gjort något så att lilla Livet inte klarade sig. Det känns faktiskt lite bättre nu och det hjälpte att göra ultraljudet igår, på något sätt så blev det ett avslut på det hela med missfallet och man får försöka greppa nya tag.

Jag oroar mig dock väldigt mycket över att jag ska få missfall igen, men det kan man ju inte gå runt & tänka på. Då kommer man ju bli helt knäpp.. Saknar att vara gravid. Jag hade grymt ont i bysten, men det gjorde ingenting. Så fort jag fick veta att jag var gravid, då gick den smärtan över till att vara efterlängtad.

Det är underligt hur vi människor anpassar oss så fort egentligen. Det går på en millisekund och plötsligt är allting annorlunda. Visserligen bra när det gäller detta :).

Nu är jag hemma efter min hektiska förmiddag. Nivåerna i blodet hade sjunkit rejält så det finns ingenting i mig, förutom mig själv. Gjorde även ett ultraljud för att de ville vara säkra på så jag inte hade utomkved, men det var helt tomt. Allt såg ut som det gjorde innan jag blev gravid.

Fick en broschyr som jag ska läsa sen, det kanske kan hjälpa oss att gå vidare. Känner mig ändå lite lugnare efter att ha fått detta svart på vitt egentligen. Hur konstigt det än låter.. Man får försöka se framåt så gott det går. Fortfarande väldigt ledsen över att det hände, men man kan ju inte göra något åt det nu ändå.

Ska ut i blåsten nu med Lillfisen, då kan man tänka på annat.

Idag har jag fullt upp på förmiddagen. Först kl. 08.30 är det kontroll hos Gynekologmottagningen på KSS, sen kl 10.30 ska jag träffa kurator och kl. 11.30 träffa läkare på gynmottagningen.

Jag har seriöst inte förstått allting ännu. Jag hann inte ens smälta att jag var gravid, bara det kändes så himla overkligt och sen får jag missfall två dagar efter jag fått reda på det? Om jag inte hade vetat om det, undrar om jag hade fått missfall då? Det är så mycket tankar som snurrar. Man skyller mycket på sig själv, att det är mitt eget fel att jag fick missfall. Känner sån oerhörd skuld så det gör ont i hjärtat, det känns som min själ slitits ur min kropp och jag kan aldrig få den tillbaka igen.

Om jag mot all förmodan skulle bli gravid igen, då är jag rädd för att jag ska få missfall en gång till. Jag har faktiskt alltid tänkt att jag får missfall under första graviteten. Jag tror det undermedvetet har gjort att jag inte kunnat bli gravid, just rädslan inför missfall eller att det skulle bli komplikationer under förlossningen så man förlorar sitt barn då.

Jag vet att jag kanske gör en höna av en fjäder, men jag har så himla svårt att bara släppa det. Börjar grina tiotals gånger om dagen och får panik, för jag förstår inte att det var ett missfall. Jag förstår inte ens att jag varit gravid. Tänk om jag inte åkt in i onsdags och hade fått missfallet hemma. Det hade knäckt mig direkt.

Jag & sambon har så svårt att prata om det som hänt också. Jag kan inte minnas att vi diskuterat eller pratat ut om det en enda gång. Det går bara inte. Det tar nog lite tid, men jag önskar att man bara kunde stänga av de känslorna och fokusera på annat.

Tur vi har vår lurviga bebis i alla fall ♥.

Det känns som mitt hjärta gått i tusen bitar. Det känns som man aldrig kommer bli hel igen. Jag kan inte förstå att min efterlängtade graviditet slutade med missfall. Jag kan verkligen inte förstå det överhuvudtaget. Gråter i omgångar hela tiden, är helt matt för jag har inte förstått att det hänt.

Blir besviken på mig själv, för jag bar på ett liv som min kropp stötte ifrån sig. Det känns helt sjukt och overkligt. Den lycka jag kände när jag fick bekräftat att jag var gravid, den var obeskrivlig. Min största dröm hade slagit in och den krossades strax efter det. Man börjar ju planera, jag trodde inte jag skulle få missfall. Det är just det jag varit rädd för i flera år, om jag skulle bli gravid och att jag skulle få missfall. Men inte trodde jag att det faktiskt skulle ske.

Det är som man är rädd för att bli gravid, jag vågar inte. Har ingen lust att mysa heller, för allt känns verkligen helt värdelöst nu. Den enda tröst jag kan tänka mig är att Gud gjorde så här för att jag inte ska ge upp. Att jag ska förstå att mirakel kan ske, bara jag ger det lite tid och omtanke.

Kan börja med att säga att jag inte fick njuta många dagar av att vara gravid. Igår den 6 Juni så hade jag fruktansvärt ont i magen och när jag kissade så kom det lite blod och mer när jag torkade mig. Ringde 1177 och berättade att jag precis gått in i vecka 7 (7+1). Berättade att jag hade blödningar och var orolig och de sa att man inte kan göra mycket OM det skulle vara missfall, men att jag skulle åka in om jag kände mig sämre.

Pratade även med sambons syster och lugnade ned mig lite. Men sen messade jag med henne igen och berättade att det gjorde ondare, men att jag kanske bara inbillade mig. Hon sa att jag skulle åka till akuten och i varje fall kolla så att allt var OK.

Vi åker in till KSS och får ta olika prover, blodtryck och puls, sen säger de att jag ska lämna ett urinprov. Vi sätter oss ute i väntrummet en stund så jag kan lugna ned mig lite, för jag är helt säker på att det är ett missfall men sambon försökte lugna ned mig och sa att det inte behövde vara missfall. När jag känner mig lite kissnödig går jag in på toa och ska försöker pricka muggen jag ska lämna provet i. Jag känner bara hur något droppar ur mig, för att sedan känna en stor klump och rinnande vätska.

När jag tittar ner i muggen så är det en stor klump och en hel del blod. Det var vårt barn. Ett liv som växte i min mage, men som nu hade lämnat min kropp och hamnat i en plastmugg. Jag blev helt chockad och började gråta och hyperventilera inne på toa och när jag samlat mig lite vinkade jag åt en sköterska att komma in och hon sa att jag fick gå och lägga mig på en brits och vänta på gynläkaren.

När jag kommer in till gynläkaren så har jag blod i hela trosorna och blöder från underlivet när hon gör undersökningen. Hon gör ett vaginalt ultraljud och ett vanligt ultraljud och undersöker mig och konstaterar att jag inte längre bär på något barn.

6 års längtan efter två streck på stickan. Det slutade i en plastmugg och jag vet inte hur jag ska bearbeta allting. Därav min tystnad här i bloggen.

Detta inlägg nedanför hade jag tidsinställt när jag fick reda på att jag var gravid.

---

Dagen som förändrade mitt liv
4 Juni 2012 är det idag, klockan är 11.40 och det har varit den mest... Underbaraste förmiddagen i hela mitt liv. I morse kl. 06.10 fick jag två streck på ett graviditetstest. Jag är alltså GRAVID!! Den känslan var helkonstig och kl. 08.15 ringde jag Mödravårdscentralen direkt och fick tid 10.15 samma dag. Går dit och får även där positivt besked på stickan.

Kan ni förstå? Jag ska alltså bli mamma! Efter 6 års längtan, många tårar, många böner och känslostormar så ska jag äntligen bli MAMMA! Jag kan knappt förstå det! Hela vägen hem mumlade jag 'herregud' för mig själv hundratals gånger, för jag kan verkligen inte förstå det! Sambon blev såklart överlycklig också!

Just nu är jag i vecka 6. 6+6 för att vara mer noga, så nästan vecka 7. Nu har jag kommit över vecka 12 och om allt går som det ska, så kommer den lill* runt den 20 Januari 2013.

Så många gånger jag trott att jag aldrig skulle bli mamma, att Gud ville att jag skulle gå en annan väg och så händer det här! Det är bara så, Gud finns och han tröttnade på mina böner ;).

---

Detta inlägg skriver jag alltså den 4 Juni 2012, efter att jag fått positivt besked på stickan två gånger. Mina drömmar har besannats!

---

Ge mig styrka.

Blä, vad jobbigt allt blev. Hamnade inne på diskussionforum inne på MinBebis och fastnade i de trådarna som handlar om barnlängtan och IVF. Jag skulle ju genomgått IVF/Provrörsbefruktning med min ex-sambo nu i vår. Har längtat så många år efter det tillfället, men det sprack i vintras p.g.a en del anledningar. Då var det inte meningen helt enkelt, men klart att det känns vemodigt nu.

Tänk om man aldrig blir mamma? Det är verkligen min största rädsla. Visst man ska inte tänka på det, men det är inte så lätt. Det finns i bakhuvudet hela tiden. Åren går och tiden tickar på så himla fort. Kanske borde släppa drömmarna och börja tänka på något mer realistiskt?

Usch, får nästan panik när jag tänker på detta alltså. Det är något som jag alltid tagit för givet, att man ska bilda familj och hur mycket man än vill, så går det inte. Jag ber bara om ett mirakel, att jag blir mamma innan jag är 30. Jag lovar och svär att jag skulle älska barnet av hela mitt hjärta, ge den all min tid, all min kärlek, skänka min själ, bara jag en dag får uppleva mammalyckan.

Jag och systersonen Oscar när han var ett par dagar gammal.

---

Pågående tävlingar hittar ni här.
Bli länkad här

Är det bara jag som ser bebisar precis ö v e r a l l t just nu?! Hehe, inget mig emot men :P. Men så klart börjar man ju längta själv efter en liten knodd. Gosade med en söting i lördags. Man blir helt salig!

Finns så fina barnkläder! Jag älskar ju mycket färger och gärna ugglor och sagofigurer, gärna 70-talsaktigt :). Och om det är ekologiskt så är det ju ytterligare ett stort plus!

MyKidoo har så härliga barnkläder i ekologisk bomull. Dessa är mina favoriter ♥.


Glöm inte tävlingen här i bloggen där du kan vinna ett valfritt plagg från MyKidoo (värde max 250kr). Klicka här!

Nicas Design. Jätteduktig tjej som syr både barnkläder, mössor och dregglisar.


Darling Express. Här finns jättefina babyklädesbuketter, skötväskor, snuttefiltar, babykläder m.m.

Jag älskar världen. Jag skulle vilja uppleva den också! Har aldrig varit utomlands till ett turistland om man säger så. Finland har jag varit mycket i som barn (då jag är halvfinsk bor släktingar där), samt Norge, Danmark och Tyskland. Sen har jag även varit i Estland och Lettland. Men that's it! Dock har det varit kryssningar de sistnämnda länderna, så har ju inte varit mycket turistande om man säger så.

Det finns flera platser jag skulle vilja besöka, bland annat USA! Att få se New York och bila genom Texas.. Det är en dröm! Och även så klart Las Vegas och Miami, hehe. Vill även till Spanien, Italien, Grekland..

För några år sen så fick jag jobb i Spanien, men jag tackade nej i sista minuten för jag blev osäker och så träffade jag en kille, så det vart aldrig av. Tänk vad mycket man hade kunnat göra om man ändå vågade stå på sig lite grand.. Hade även stora planer på att börja jobba som Au pair i USA.

Men nu känns det som allt är för sent. Blivit för gammal helt enkelt! Tråkigt är det att man hela tiden skjutit sina drömmar och planer åt sidan, bara för att försöka göra någon annan lycklig.

I allt detta har man tappat bort sig själv och det gäller att hitta sig själv igen, för den finns ju inom en. Någonstans. Tänk om man faktiskt hade lyckats i sitt liv i så fall? Men ja, jag valde den vägen som var rätt för mig vid tillfället och det går inte att göra något åt dåtiden. Det enda man kan påverka är framtiden.

Men en sak har jag bestämt i alla fall! Och det är att jag en dag ska ligga på en vit sandstrand, njuta av solens hetta och ha blått vatten att skutta i om man vill. Och så får gärna barn vara inblandade.
Att en dag bli mamma är nog den största framtidsplanen jag har.

Kikar runt lite på Liten och fin och drömmer mig bort :). Det är härligt att drömma & längta ibland ♥. Kom ihåg att ni kan vinna en valfri klänning från Geggamoja HÄR, tävlingen tar slut imorgon! :).

Småfolk tröja.

Ej sikke lej.

Maxomorra.

Ej sikke lej.

Jag tycker det är SÅ fint med färger!

Jag vet att flera av er har varit intresserade av att jag ska genomgå IVF/Provrörsbefruktning i vår. Men tyvärr så blir det inte så nu, då det sprack mellan mig och J.

Självklart så är den stora längtan kvar trots det. Jag vill ha barn. Jag vill bli mamma en dag. Men nu så känns det inte lika aktuellt, just p.g.a jag måste reda ut en hel del med mitt egna inre jag, samt att jag ska träffa en man som jag verkligen V E T att jag vill leva med och vice versa. Man kan inte påverka vad som händer i ens liv, inte allt i alla fall, men när man går in i något seriöst så ska man satsa 110%.

Frågan är om man verkligen vågar satsa igen. Det känns som det inte kommer bli som man vill ändå och ja, det är väl inte så hipp ärligt talat, men jag måste kunna se fram emot en morgondag innan man känner sig redo. Terapin går bra, gruppterapin började idag och det känns helt OK att den är igång igen.

Det finns inte många människor som förtjänar omtanke, men de som jag har runt mig nu.. De förtjänar det mer än någon annan ♥. Att kunna le och kunna skratta, trots att ens själ gråter.. Det lyckas inte många människor med, men mina vänner de lyckas.

Nu får jag sluta vara så deppig & nere. Bara att ta sig i kragen & rycka upp sig, åtminstone kan jag försöka! Det skadar ju aldrig. Tänker en hel del på barn och sådant just nu och oro inför allting som kan hända och det är så nära nu. Om några månader händer det.. Det är bara ett litet hinder att ta sig över, så är det kirrat sen.

Har svårt att tänka mig att jag en dag kommer/kan bli mamma. Förhoppningsvis i alla fall, kan ju inte säga något till 100%, men det är ändå en trygghet att veta att det är nära. Elller, eller, eller.. Det känns som allting handlar om ordet eller eller om :P. Men ja, vi får se helt enkelt. Längtan finns där och idag är den lite starkare än vanligt, därför jag varit lite frånvarande. Ska förbättras nu :).

En dag... Åh, en dag ♥.

Jag har inget emot unga mödrar, så ingen kommer missförstå mitt inlägg. Men jag känner själv att jag aldrig hade varit redo för ett barn tidigare. I flera år har jag önskat mig en liten, men jag känner att jag har kunnat göra allt jag velat göra och det betyder väldigt mycket för mig. För vissa är det ju annorlunda när det gäller det där, de känner att de är redo att bli föräldrar när de är väldigt unga.. Men jag hade inte klarat av att ha en 5åring nu till exempel och då hade jag ändå varit 20 när jag blev mamma.

Men nu är ju önskan om en litet liv väldigt stark, jag känner att jag hunnit med det jag vill göra i mitt liv utan barn och det är nu jag skulle vilja ha barn. Trodde aldrig i mina vildaste drömmar att det skulle vara så svårt dock.. För många har det verkat så lätt, bara blivit gravida när de önskat i stort sett, men vi... Vi får kämpa, eller har kämpat, just nu har jag för mycket annat att tänka på, alla tester är dock avklarade och ingenting visar på något fel.

Det kanske bara inte är meningen att jag ska bli mamma? Inte just nu i alla fall. När jag tänker på det så blir jag ledsen, jag sitter och gråter nu för att det känns värdelöst. Man känner sig värdelös för att alla andra blir gravida och får glädjas åt sitt barn, men det kan inte vi. Jag kan inte skrika av lycka över ett plus på stickan, jag kan inte känna något växa inom mig, jag kan inte känna någon spark i min mage, jag kan inte känna hur det skulle vara att bli förälder. Det är jobbigt och fastän jag inte skriver ofta om det, så är det i mina tankar i stort sett jämt.

Jag blir glad för andras skull när jag ser hur lyckliga de är över att bli mamma, men jag hoppas verkligen att jag en dag får känna så också.. Är lite ledsen över en annan sak också, men det är inget jag tar upp i bloggen, men det är av personliga skäl, väldigt personliga skäl.



Lyckan kommer en dag och då kommer tillfället vara rätt ♥.

När vi varit hos gynekologen om allting med att kolla upp varför jag inte blir gravid och det där (mer kan ni läsa här), så sa han till mig att jag absolut INTE får gå upp i vikt inför Provrörsbefruktningen. Jag blev lite nervös, men jag har inte gått upp i vikt på några år (en väldig tur faktiskt!), och nu när jag vägde mig häromdagen hade jag gått ner 5 kg! Riktigt glad blev jag :). Trots att jag inte märkt det på varken kläder eller så, haha, men huvudsaken är att jag inte går upp i vikt tills IVF'en ska ske.

Nervös är jag, men mer hoppas jag på att med tanke på att jag gått ner i vikt så kanske det finns en liten chans att det tar sig på egen hand. Vi kan ju hålla tummarna, eller hur? Vill även säga att jag blir så glad av de mail jag fått, peppningar, fina ord och förståelse. TACK! Har fått flera mail från underbara läsare och det känns faktiskt otroligt skönt att det finns fler i samma sits, men även att ni som blivit välsignade med barn skickar styrkekramar och peppande mail till mig.

Ni är underbara! När jag öppnar ett mail och ser att det är ett positivt mail, så blir jag så varm inombords. Tack, tack, tack. Jag kan vara riktigt dålig på att svara tillbaka på mail och även på kommentarer, men jag ska försöka förbättra mig, för ni är verkligen så himla gulliga. Men jag brukar besöka era bloggar och vissa fastnar jag för, ska försöka lämna spår efter mig när jag klickat in på er blogg så vet ni att jag faktiskt uppskattar era besök :).

Min längtan efter barn består, såklart, men jag har börjat se ljusare på framtiden. I veckan kommer ni få se något i bloggen som jag gläds otroligt mycket åt ;). Tyvärr inget med barn att göra, men det är ett steg i rätt riktning. Ett steg mot en ljusare framtid ♥.


Glöm inte att ni kan få extrachans i mina tävlingar här!

Då var det 1:a November idag då. 1 månad och 4 dagar kvar till den värsta milstolpen i mitt liv. Att bli 25.
Förstår inte hur jag ska greja det alltså.. Har sån jädra ångest över att jag står & stampar på samma ställe som för 4 år sedan, det irriterar mig något enormt :(. Men igår så fick Älskling mig på bättre tankar.
För 4 år sedan så trodde jag att mitt var slut, jag var riktigt nere på botten och trodde aldrig att jag skulle orka ta mig upp till ljuset igen.

Men så träffade jag Janne. Min stora kärlek, min livsgnista, min framtid. Och detta förklarade han för mig när jag hade legat och lipat ögonen ur mig en stund och känt jobbig hopplöshet. Vi har ju ändå planer framför oss och jag har världens bästa sambo, som en dag kommer bli pappa till våra barn. Provrörsbefruktning under våren 2012, jag har vänner jag kan lita på och dåliga människor är ute ur mitt liv. Varför är jag ledsen?
Jag har SÅ mycket att se fram emot!

Är det detta som kallas självinsikt? Jag känner lite att det kan vara det.. Och det är Älskling som fått mig att tänka på de bra sakerna i livet. Att lämna dåliga saker bakom sig och se fram emot det bra, det känns skönt! Nu hoppas jag bara att jag klarar av ålderskrisen och sen är jag nog back on track, förhoppningsvis.  Vi får se! När vändpunkter kommer i ens liv och allting blir det bättre... Det är underbart!



Men det kan bli bebisar, det kommer bli bebisar.. Eller åtminstone en bebis. Ett barn, en lycka och ett annat liv. Jag längtar.

Glöm inte att ni kan få extralott i mina tävlingar här!

Nu kom de där hopplöshetskänslorna igen.. De känslorna som får en att undra över vad man verkligen är värd och om det någonsin kommer gå den väg man vill. Tror att de flesta har känt så, men för mig är detta ständigt återkommande och ibland blir jag arg på mig själv för att jag känner så här.

Det är det här med barn.. Folk har sårat mig, det har satt otroligt djupa ärr i mitt hjärta och det känns som de alltid kommer finnas där, om än kanske inte lika starka om 10 år som nu.

Tänk om jag är barnlös om 10 år? Då är jag 35 och det känns i stort sett för sent. Jag vill inte bli för gammal när jag får mitt första barn, för jag vill ha 3 barn, men att det är lite mellanrum mellan dem. Det verkar inte som att jag får bestämma det där själv.. Det får väl högre makter ta hand om antar jag. Bara jag slipper gå barnlös så är jag glad, för det är något jag alltid längtat efter och velat ha. Barn. Jag vill kunna älska någon villkorslöst, ta hand om någon som kommit från mig och Älskling.

Men det känns som det är så långt bort.. IVF'en oroar mig, det känns som jag kommer vilja ge upp om det inte tar sig under tre försök. Det känns som det inte är meningen i så fall.. Jag hoppas min kropp förstår att jag längtar, jag längtar så otroligt mycket. Det är det enda som fattas i mitt liv och det ska inte vara omöjligt, trots att det känns så.


Glöm inte att ni kan få extralott i mina tävlingar här!

Nu kom en sån där stark känsla av Längtan igen. En längtan efter något litet, men som för mig betyder något stort.. Ibland går det flera veckor innan jag tänker på det med barn, men sen kommer det plötsligt en dag.

Men istället för att vara ledsen och brista ut i gråt och frustration över att det inte går min väg, så accepterar jag allting som det är just nu. IVF kommer under våren 2012, det är spännande, skrämmande men samtidigt underbart på samma gång. Det är svårt att sätta exakta ord på allting man känner, men känslorna de finns där. Och kommer alltid finnas där.



Jag har läst en hel del om IVF den senaste tiden och rädslan har svalnat lite faktiskt, det är rätt skönt! Men jag vet att det inte är en garanti att vi kommer få barn, men chansen är ju inte helt utesluten heller. Jag hoppas ju att det tar sig på naturlig väg.. Är extremt nålrädd och att ta sprutor på sig själv.. Det känns inte speciellt roligt. Dock kommer det ju något fint utav det, som en sade idag.

Och ni ska veta att det glädjer mig något enormt när ni förstår min längtan, ni trycker inte ned mig, ni stöttar och det är så otroligt fint och omtänksamt av er. Nu tåras det i ögonen för jag trodde inte att jag skulle få sådant stöd i allt det här med barn. Har hört av människor såna saker jag inte velat, jag har blivit frustrerad och extremt ledsen för vissa saker folk har sagt. Men det känns inte lika jobbigt längre, för det finns några som bryr sig, som stöttar mig. Såna människor jag inte ens träffat. Ett stort tack till er alla som någon gång kommenterat och stöttat när det gäller min längtan efter barn. Det betyder mycket och det värmer. Det är de kommentarerna jag tänker på när jag är ledsen. Då blir jag glad istället!

Vissa har jag fått kontakt med utanför bloggen genom min längtan efter barn. Det är fint att se att människor kan flätas samman av något som inte drabbar alla, men som drabbar många.


Bildkälla.

Längtar så otroligt mycket efter den dagen jag & Älskling får ett plus på stickan, tills den dagen jag känner något växa inuti mig, tills den dagen jag har en liten vid mitt bröst, tills den dagen jag får se min blivande man hålla vårt kärleksbarn.