Alla har vi haft en vän..
.. som betytt lite extra i ens liv. Jag har inte pratat med min speciella vän sen 2:an på gymnasiet. Det var ett bråk som eskalerade ganska rejält och det medförde att vi än idag inte har någon kontakt. Det har bara blivit så, tiden går och man växer ifrån varandra helt enkelt.
Men vi har haft grymt roligt tillsammans. Varje dag när det var sommarlov så cyklade vi och mötte varandra. Vi bodde 6 km ifrån varandra, så vi möttes alltid. Varje sommarlovsdag sen vi var 10 år och upp till vi var 15 (då jag flyttade hemifrån). Vi kunde sitta och skratta i flera timmar tills vi totalt kiknade, vi delade sorg och glädje, vi grät tillsammans, vi skrattade tillsammans. Vi var så lika i beteendet att folk trodde vi var syskon. Men vi var bästa vänner.
Varje sommar blev jag också bjuden till hennes familjs sommarstuga. Vi bodde i gäststugan, var vakna långt in på natten och spelade kortspel och sällskapspel. När vi var hemma hos henne så brukade vi busringa till klasskompisarnas föräldrar och jösses vad roligt vi hade. Vi skolkade tillsammans, vi umgicks varje dag.
Det är så underbart att minnas detta. Snart är det 10 år sen man var 15 år och hade sommarlov, då träffade jag en man som jag var ihop med i 4,5 år. Jag saknar ungdomen grymt mycket kan jag lova. Ibland önskar jag att man hade haft möjligheten att trycka på en Stopp-knapp och bara stannat i de känslorna och den omgivningen man hade. 
10 år sen vid Järpås Badsjö.
Roligast måste ändå varit när jag & A var 14 år. Då blev vi fjortisar. Köpte rosa små handväskor, spacklade upp oss varje gång vi skulle gå utanför dörren och hade så himla roligt tillsammans. Åkte till Trollhättan och shoppade, chattade med killar på Lunarstorm och Funchat. Jag har så svårt att förstå att jag är vuxen, jag förnekar det så fort jag blir påmind om det.
Önskar man kunde dra tillbaka tiden 15 år och göra vissa saker på annat sätt. Jag saknar de ljumma sommarkvällarna vid scoutelden, jag saknar äventyren, jag saknar att vara barnslig, jag saknar de vännerna man hade då, jag saknar att må bra. Om jag fick dra tillbaka tiden 10 år skulle jag vara mer än nöjd. Då vet jag att jag hade valt rätt.
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Det blev ingen utflykt igår, jag fick sån jädra envis migrän, så då gav jag upp och gick & la mig i soffan istället. Och idag är det tråkigt väder, typiskt.. Var i alla fall med Luddis i hundgården så han fick springa av sig. Men imorgon är det Dagsjukvården igen, ska börja gå tre gånger i veckan för att förhoppningsvis må bättre så småningom. Behöver bryta mitt mönster med tankar och minnen.
Skrattade gott åt roliga foton som min barndomsbästis lade upp på Facebook, haha, så himla härligt det var att se våra minnen och vår fantasi! Vi hade så himla roligt. Varför kan man inte få ha det lika lätt som när man var barn? Med åldern kommer bara fler och fler bekymmer.

Tiden då Adidas-byxor var det mest moderna man kunde bära! Jag till vänster.

Vi hade vår egen lilla värld med dessa 'gubbar' som vi målade på mjölkpaket som vi klippt i bitar.
Tack M, för alla fina minnen. Jag ler så fort jag tänker på det ♥.
Oh, sunny day! Och fågelattacker..

Blev lite rädd när två fiskmåsar eller något (jag kan inget om fåglar, haha) kom och typ skulle attackera mig! Vi gick vid 'sjön' (eller damm) och där flög de runt som två blådårar. När vi skulle gå förbi så flyger de emot mig i huvudhöjd och jag skrek och hukade mig ner och sprang därifrån med Ludde, haha. Måste sett lite roligt ut, men jag är verkligen L I V R Ä D D för fåglar!
Vet inte varför egentligen, när jag var liten älskade jag fåglar, men när jag bodde i Dalarna så kom det en sädesärla in i butiken där jag jobbade och jag fick panik och bara satte mig bakom kassan och skrek, haha xD. Sen kom en kund in & hjälpte mig att få ut den, hahaha. Jösses :P. Tror det kan ha lite med det att göra samt nästa historia här nedanför ;).
En annan rolig historia är när jag var yngre och bodde hemma, vi bodde i närheten av en kyrka och sådant och där fanns det fladdermöss. När vi satt uppe i vardagsrummet så ser vi någon svart grej flyga in och cirkulera och sen 'sätter' sig i ena hörnet av taket. Då ser vi att det är en FLADDERMUS! Herregud, alla skrek och fick panik, haha. Stackars fladdermus alltså! Så vi försökte fånga den med ett örngott så vi kunde släppa ut den och alla höll på i typ en timme tills den till slut hittade ut genom det fönstret den flög in i :P.
Hehe, lite roligt när man minns sådant här faktiskt :).
Hela mitt liv har du tagit hand om mig, nu är det min tur att ta hand om dig
Idag har jag en väldigt underlig dag faktiskt.. Känslorna är inte riktigt i schack och jag känner en jobbig oro inom mig. Vet inte varför jag känner så här idag, kan inte ens sätta ord på känslorna. Men förmodligen så är det nog en oro och ångest inför att träffa en ny terapeut idag. Det är alltid lika nervöst och jag trivdes väldigt bra med min förra som jag hade i lite över 1 år, men då jag tröttnat på att åka 3,5 mil enkel väg två dagar i veckan, så fick jag byta till Skövde istället.
Förhoppningsvis kommer det gå bra, men självklart oroar man sig en hel del. Alltid jobbigt att försöka öppna sig för en ny människa. Det tar tid.. Har ännu inte börjat bearbeta det som hänt under min uppväxt, i tidigare förhållanden och 2007 som gjorde mig väldigt traumatiserad. Man lägger automatiskt skuld på sig själv, men det ska man inte göra. Man kan inte styra vad andra människor gör mot en, det är alla människors ansvar att ta ansvar för det de gjort och för sina handlingar. Det är inte alltid lätt, men de som medvetet skadar andra människor.. De borde verkligen tänka på det.
Känner att jag behöver få utlopp för någonting, men vet inte V A D! Ska åka och hälsa på Tina om ett par veckor, jag måste verkligen träffa henne. Underbara du, saknar dig så himla mycket ♥.
Saknar S idag också. Det är väl för att det närmar sig Påsk antar jag. Långfredagen 2010 kom änglarna ner och hämtade dig. Varför? Jag kommer aldrig förstå. Tror aldrig någon kommer förstå. Har så fina minnen med dig. Det har många av oss kan jag lova. Det är helt obeskrivligt.. Din familj lider, men jag vet att du vakar över dem. Du är vackraste ängeln där uppe, den mest godhjärtade och finaste på alla sätt. Jag kommer någon dag, då ska vi vaka tillsammans.
Detta inlägget blev ganska djupt.. Det blev längre än vad jag brukar skriva, men så är det dessa dagar då man känner sig orolig inombords. Då kommer alla känslorna fram och man försöker sortera dem, det är svårt, men jag försöker så gott jag kan. Det är därför det kan bli väldigt rörigt.
Sommarens planer?
♦ En tripp till Öland. Gärna med Lottiz ♥.
♦ Kryssning till Helsingfors, sitta på däck och bara njuta av det oändliga havet och friska luften.
♦ Bad och grillning med de människor jag älskar mest.
♦ Börja med arbetsrehabilitering och praktik.
♦ Besöka olika djurparker! Tibro Minizoo (älskar getterna ♥), Borås Djurpark, Kolmården, m. fl.
♦ Campa och ha med Luddefisgris.
♦ Hälsa på underbara vänner som är utspridda i landet.
♦ Bada och sola. Haha, svårt att lista ut? ;P
Jag hoppas denna sommaren kommer bli bra..

We are shadows, shadows in the alley
Innan jag flyttade till Malmö 2007 (numera bor jag i Skövde, flyttade till Skara i slutet på 2007) så hade jag en ansträngd relation till min familj, jag kunde inte säga nej och stress och ångest byggdes på inom mig och jag fick aldrig utlopp för den eller pratade med någon om det. Det ledde till att jag såg Idioten i Malmö som 'en riddare som skulle rädda mig från bekymmer'. (Läs mer HÄR).
Jag hade innan jag flyttade till Malmö fått erbjudande om jobb i Spanien, vilket kändes så rätt. Komma bort från den gråa vardagen i Sverige, göra något nytt, våga satsa, våga åka iväg själv! Jag kom aldrig så långt.. Men det är livet. Det är ödet. Tiden och det som hände i Malmö förändrade mig. Vissa saker måste hända en människa för att man ska kunna växa som person och hitta sig själv.
Tro mig, jag har ångrat många gånger att jag inte åkte till Spanien som jag planerade att göra. Kommer nog aldrig förlåta mig själv för det ärligt talat, för ni kan inte ana hur många tårar jag fällt över mitt beslut. Men så ser jag tillbaka på de senaste åren och vad hade jag gjort om jag inte träffat mina fina vänner? Mina vänner är sådana som jag aldrig hade träffat på annars och de behövs i mitt liv.

Slutet av 2007. Tillbaka på ruta ett.
Underbara vänner, ni gör allting så mycket lättare. Älskar er ♥.
Underbara sol!
Tänk er sommarvärmen som kommer om några månader.. Åka bil, roadtrippa, campa, hög musik, sitta vid kusten och njuta av sorlet från vattnet, höra barnens skratt.. Det är SÅ underbart! Jag har verkligen sommarkänslor nu, ge mig sommar ♥.

Tibro Minizoo ♥.

Sommar vid Spiken ♥.


Öland ♥.
Student of Yarp
Notera gubben i bakgrunden.. Hallå du :D.

Och en 8 år gammal bild..

Här är jag och lille Oscar för 8 år sedan ♥.
Att bli Moster är ett av de finaste minnena jag har :). Särskilt första gången! Det är något speciellt. Älskar mina syskonbarn, skulle göra vad som helst för dem, bara jag visste att de har det bra. De har det bra, men jag menar om de inte hade haft det xD.

Underbara ungar ♥.
Älskad från första ögonblicket

Och är Oscar en stolt nybliven storebror till ljuvliga Emma ♥. Älskar er ♥.

Life changes..
Men tro mig, jag önskar att jag hade släkt och familj. Det är den enda önskan jag har som jag hoppas ska gå i uppfyllelse ärligt talat.
Ta hand om era nära & kära, om de behandlar er väl ♥.

Saknade Vänner

Idag tände jag ett ljus för de jag saknar i mitt liv, för dem som förgyllt mitt liv men inte vandrar på jorden längre. Bad även en liten bön om att Gud ska hämta mig den dagen mina Änglar behöver mig. Saknar er <3.

Tankar strömmar igenom mig..
Det är egentligen inte det jag funderar på, utan det är så mycket annat. Nu tåras det i ögonen för att alla känslor kommer på en & samma gång. Vet inte ens hur jag ska formulera det i ord. Det är svårt ibland tycker jag.. Att veta vad man ska skriva eller säga, för det kan bli så fel. Vill inte förlora någon, därför håller jag oftast tyst och jag är mest för mig själv. Är inne i eremitperioden igen, då jag inte känner för att träffa någon. Att bara gå till affären kan vara tillräckligt till exempel.
Undrar hur jag hade varit om jag hade haft en fin familj. Det är något jag funderar ofta på. Varför skulle just mina föräldrar få barn? De var inte lämpliga föräldrar och kommer aldrig bli, i mina ögon. Önskar så mycket att jag hade en förebild, min storasyster är min förebild, men tänk att kunna säga 'Jag älskar min mamma & jag ser upp till henne, vill bli som henne'. De orden kommer tyvärr aldrig komma ur min mun, för det är hon inte värd.
Kanske rått och elakt att säga så om sin egen mamma, men kan aldrig förlåta allt hon gjort. Konstiga är att jag skulle kunna förlåta pappa, för att jag på senare år reflekterat över varför han slagit oss barn. Det var för att göra mamma nöjd, ingenting annat. Han var en underbar pappa när han var själv. Jag har inget bra minne alls av mamma.

Det finns alltid de som har det sämre, det vet jag och de ägnar jag tankarna åt varenda dag kan jag säga. Det är därför som jag sitter här idag, det hade jag inte gjort annars.
Det skrämmer mig lite att bli mamma en dag, om det kommer ske (förhoppningsvis med hjälp av provrörsbefruktningen i vår). för jag vill bli en bra mamma. Men jag tvivlar på mig själv när jag har mina dåliga dagar. Frågan är då: Kommer jag ens ha en dålig dag när jag blir mamma?

En del funderingar igen.. Långt inlägg.. Som vanligt.
Men ändå känner jag mir rädd och nervös och undrar vad som egentligen är rätt? Jag har träffat rätt man, det är inte det som är bekymret, utan det är att jag funderar på allting kring detta med barn. Ibland känner jag mig redo och vill ha barn NU i stort sett, men vissa dagar känner jag att jag inte hunnit leva mitt liv ännu. Varför känner man sådan åldersnoja?
Att jag blir 25 om ett par veckor (ja, jag tjatar & gnatar om det...), det är otroligt jobbigt för mig. Varje födelsedag så har jag förberett mig på hur det är att bli ytterligare 1 år äldre. När jag fyllde 18 fick jag panik för att jag skulle fylla 19, när jag fyllde 19 blev 20 panikartat.. Alltså samma dag som jag fyller år, så oroar jag mig för nästa födelsedag. Varje år i 7 år har det varit så här. Det har blivit som ett tvångsbeteende. Jag m å s t e tänka på att förbereda mig 1 år innan, därför jag inte tycker om att fylla år.
Det är inte roligt att bli äldre tycker jag. Jag känner mig inte som att jag snart blir 25.. När man ser på andra som är 25 så är jag ju inte sån. Men samtidigt, varför vill man vara som alla andra när man kan vara sig själv? Allting går runt, runt, runt i tankarna. Vissa dagar så intensivt att jag inte ens vill gå upp ur sängen, för jag känner mig gammal, jag känner en panik över att inte ha uträttat något i mitt liv.
Men egentligen. Jag har ju uträttat något. Eller i varje fall har jag upplevt en hel del saker som gjort mig till den jag är idag (på både gott och ont) och jag kan känna att jag gjort vad jag kunnat. Sen barnsben har jag fått tampats med våld, har fått stå emot att inte visa känslor. Inte många av mina gamla vänner och barndomsvänner vet ens om vad jag varit med om förrän de läst det här i bloggen. Alltså fungerar dissociation bra för mig, för jag var någon annanstans när något hände. Samma med de män jag varit tillsammans med innan.

Lev livet, en dag är det faktiskt för sent.
Glöm inte att ni kan få extrachans i mina tävlingar här!
Sunny Day!
Kommer ihåg när man var yngre, då var det vinter i November och snön var meterhög. När jag var liten fick vi hoppa ut från översta våningen för det hade snöat så mycket att hela ytterdörren var täckt, haha. Helt sjukt, finns inte en chans att det skulle kunna hända nu liksom..

Ibland var det allt bättre förr :).
Julkänslor..
Jag har fina minnen av julen, trots en mindre rolig barndom. Försöker tänka på de fina sakerna och Julen har ändå alltid varit helt OK faktiskt. Så nu längtar man lite tills man kan sätta upp Julgrejer och julbelysning :).
Det jag älskar mest är årets första Lussebulle. Det finns inget bättre ♥. Och i år får jag tillbringa den med min största kärlek, det kan inte bli bättre helt enkelt! ♥

Glöm inte att ni kan få extralott i mina tävlingar här!
10 år sedan..

10 years ago..

Snygga tapeter, eller hur? Haha!
Saknade Ängel.

Idag tänker jag väldigt mycket på Stella. Har lyssnat på musik som har väckt en del minnen till liv och jag saknar henne så otroligt mycket. Fastän det snart gått två år sen hon gick bort, så är det fortfarande helt ofattbart. Varför skulle livet tas ifrån dig så fort? Du var ju för ung!
Så otroligt saknad är du. Jag tänker på alla roliga minnen vi hade tillsammans och jag blir så glad av minnena. Kommer ihåg din doft, kommer ihåg din dialekt, din röst, hela dig. Att du inte längre kan prata, att du inte längre doftar och att du inte längre andas.. Det är helt ofattbart.
Varför?
Det är den frågan jag ställer mig själv många gånger. Livet är inte rättvist, det vet jag, men att ditt liv skulle tas ifrån dig den Långfredagen 2010, det är inte logiskt. Du är saknad, du är så himla saknad av så många.
Men vi alla älskar dig än idag.
Jag kommer och gör dig sällskap en dag, där uppe ska jag för alltid ta hand om dig.
Det lovar jag ♥.
Morning sunshines...?
Bläh, idag regnar det.. Det blir en innedag! Förutom när man ska ut med lille Pälsklingen då så klart ;).
Ibland börjar jag reflektera över saker och ting. Som en del av er vet så har jag ingen kontakt med mina föräldrar. Så klart önskar jag ibland att allting inte var som det är, men det är svårt att förlåta någon som misshandlat en och nästintill förstört hela ens barndom. Jag är den jag är idag på grund av min barndom, man formas av de man umgås med. Jag tror det är därför jag hellre är själv, för efter 69 dagar på ett ställe som jag aldrig trodde jag skulle hamna på, så förstod jag att människor har så stor del i varför man blir som man blir. Andra människor har så stor makt över dig, det är skrämmande.
Det är rätt skrämmande, eller hur? Alla påverkar vem du är. Din sambo, dina klasskamrater, din bästa vän. Omedvetet härmar vi beteenden utan att förstå varför och utan att förstå att vi ens gör det. Om du är i ett kriminellt gäng, i 9 fall av 10 blir du kriminell. Varför? Jo, du blir som du umgås. Precis som talesättet säger.

Vissa växer ju upp i en bra miljö, med en bra familj (vilket inte behöver betyda rikedom eller välfärd, utan jag menar känslomässigt sett) och hamnar inte snett i livet. Jag har hamnat snett i livet, valt fel män till exempel. Detta är p.g.a av att jag velat ha kärlek, jag har tidigare desperat sökt efter kärlek hos män som inte kunnat ge mig rätt kärlek, just för att jag inte var/kände mig älskad av mina föräldrar. Istället valde jag män som visade 'omtanke' genom fysisk och psykisk misshandel.
Men så träffade jag min nuvarande Älskling, min sambo, min underbara man, min livskamrat. Han är uppväxt i en bra familj med sunda värderingar. Det var en sådan som HAN jag behövde och nu har jag honom. Man ska inte söka sig till någon som är för lik dig, det krockar oftast. Jag är lycklig, jag är kär, jag är hans.
Älskade du...
Jag finns ALLTID för dig. Oavsett tid, dag eller år, så finns jag alltid här för dig.
Älskade & saknade..

Old Days..

Man fick sig ett leende på läpparna när man kollade igenom fotona, haha, till exempel den gången vi åkte sopsäck när det var asmycket snö xD. Eller när vi gick ut i skogen och gick upp för värsta branta backen & jag trodde att vi skulle avlida :P. Riktigt roliga tider, saknar er båda två ♥..






























